Vikten av en vinröd cykel

En vinröd damcykel spelade en avgörande roll i min barndom. Cykeln tillhörde Margit. Hon var hemsyster i byn. Någon dag då och då kom hon hem till oss. Hon brukade parkera cykeln framför trappan. Den syntes på långt håll när jag kom hem från skolan. 

Margit var storbystad, högröstad och hade en varm personlighet. Så fort jag stormade in genom dörren släppte hon vad hon hade för händer. Vi satte oss vid köksbordet. De nybakade bullarna skulle avsmakas. Jag minns inte att vi pratade så mycket. Omsorgen, närvaron, delandet var nog.

Margit kunde förvandla ett smutsigt, kallt och ogästvänligt hus till ett riktigt hem. På några timmar öste hon in tvätt i pulsatormaskinen, diskade upp gammal intorkad disk, dammsög och skurade golv. Dagen avslutades alltid med att hon gjorde en rejäl middag tills pappa kom hem. Sedan satt vi där och åt tillsammans allihop. För en liten stund kunde vi alla glömma att mamma var död och att riktig välgjord mat var en sällsynt gäst i vårt hem. Efter maten tog Margit av sig förklädet, packade ihop sin väska och satte sig på den vinröda damcykeln och trampade hem till sin egen familj. I vuxen ålder har jag funderat över om Margit verkligen följde arbetsföreskrifterna, hur kunde hon hinna tvätta, städa och baka på några få timmar? Och vem gav hennes familj mat, när hon åt middag med oss?

Margit som var och är fortfarande varmt troende, har säkert stavat på bibelordet ”Allt vad du gjort mot en av dessa min minsta”många gånger då hon gnott med intorkade kastruller, skurat smutsiga golv och handskats med trilskande bulldegar.