Det finns ett samband mellan tid och andlighet

Locket i metallåtervinningen. Glasburken i glasiglon. Ett par vällästa Dagen och några exemplar av gratistidningen Metro i pappersåtervinningen. Hon sorterar sina sopor noggrant. Bil har hon aldrig haft. Flygresor har det inte ens varit tal om. Hon promenerar med rak rygg till varje gudstjänst. Hon är 78 år och den verkliga stöttepelaren i församlingen. Småkrämpor, kris i församlingskassan, tilltagande sekularisering och ett eskalerande miljöhot. De personliga bekymren blandas med de stora globala hoten. De berör henne, men berövar henne inte modet. Hon lärde sig tidigt att bidra med det hon kan. Så har det förblivit.

 

Om vi alla anammade hennes enkla livsstil skulle kravet på att minska utsläppen av växthusgas med 60-80 procent inom 40 år inte längre vara en utopi.

 

Enkel livsstil. På 1970-och 1980-talet var det på modet även i kristna kretsar. Harry Månsus och Stefan Edman kämpade tappert med en gryende miljö- och fredsrörelse där enkelhet var en livsstilsmarkör. Stora skaror samlades till konferenser, men så kom nyliberalismen och framgångsteologin. Materiella tillgångar sågs inte längre som en gåva att förvalta, utan snarare en välsignelse för egen bekvämlighet.

 

Nu tyder många tecken på att enkel livsstil är ett begrepp under renässans. ICPP-rapporten, FN: s rapport författad av 2 500 klimatforskare, är ingen science fiction. Världens ledare samlas. Kyotoprotokollet föreskriver att koldioxidutsläppen ska minskas med fem procent fram till 2012 jämfört med 1990 års utsläpp. USA har samtidigt ökat sina utsläpp med 16,3 procent och Australien med hela 25,6 procent. Medan forskarna säger att vi måste stoppa genast, säger verkligheten något annat. I Sverige står turismen för tio procent av alla koldioxidutsläpp. Resebolagen noterar all time high i år.

 

Den fattiga kaffebonden Magdalena Morales från Guatemalas bergsbygder berättade nyligen, när hon var på besök i Stockholm, att hon sett en förändring i väderleken. Detta konstaterade hon enbart genom egna iakttagelser. Till hennes bergsby kommer sällan några tidningar. Torka och hungersnöd väntar områden där befolkningen bidragit minst till koldioxidutsläppen.

 

När ledarna misslyckas, börjar vanliga människor agera. Werner Tiki Küstenmachers bok Simplify your life har blivit en bästsäljare. Det finns en längtan efter en värld bortom konsumtion och tillväxtmantra. Och här har kyrkan något att bidra med.

 

När den unga tvåbarnsmamman Ann-Christin Gramming i Göteborg bestämde sig för köpbojkott i ett helt år säger hon att hon fått tid över, att hon faktiskt erfarit en slags andlighet sedan hon lagt av all onödig prylhantering.

 

Martin Lönnebo driver tesen att det finns ett samband mellan tid och andlighet. ”Ju rikare vi blir på materia, och ju mer vi kan genomfara rummet, desto fattigare tycks vi bli på tid. Västerlandet är sannerligen tidsfattigt. Och det är en hemsk fattigdom, för det är väl inte mycket i världen som är viktigare än tid.”

 

I brist på tid och andlighet har den civila religionen skapat sin egen treenighet. Att göra, att äga, att synas. Människan har förminskats till producent, konsument och cirkusartist, i stället för att vara den eviges avbild.

 

Här finns djup tröst. Människan är inte utelämnad åt sin egen vinning, åt sitt eget habegär. Det finns en Skapare. Ett evigt nu. Jahve. Jag Är.

 

I kontakt med evigheten finns djupare tillfredsställelse än ny elektronik och ny bil. Det har den 78-åriga damen alltid vetat. Enkel livsstil är ett alldeles naturligt val för henne. Att bidra med sitt bästa för allas bästa.